Kul men ändå inte

Nu är jag hemma igen. Känns jätte konstigt och kan verkligen inte fatta det.
Ljuger ju om jag säger att jag inte drabbats av tidernas ångest, men jag antar att det är vanligt.
Känns också jobbigt att jag fortfarande inte träffat Sebastian, men på torsdag ÄNTLIGEN kommer han. Sen får jag catcha up med vännerna till helgen.
Ser verkligen framemot att träffa alla men är bara så trött, hängig, förkyld och har noll ro i kroppen. Fy.
Somnade 01 igår och vaknade 06. Piss jävla trött men kan inte sova. 
Idag måste jag hålla mig sysselsatt om jag ska palla denna dag. Ska till kubera och kolla ut hårfärg sen ska jag nog åka till Avesta & köpa lite nya underkläder. Kanske hinna förbi mormor en sväng också, återstår och ser.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0